Hur många ränder behövs för att det ska räknas som randigt?

En fråga som kom upp under vår syjunta i torsdags, och som jag inte kan sluta tänka på. Jag hävdade bestämt att min halsduk (to bee) var randig. Andra tyckte att tvåfärgad var en mer korrekt beskrivning.
Underverket var alltså tänkt att bli långrandigt (enligt min mening). Jag stickade på den i säkert en timme, innan jag bestämde mig. Jag ska köpa en halsduk på HM istället. Fy fan va tråkigt det är att sticka!

Men trots att halsduksfostret nu har tillbakabildats till ett garnnystan som jag antagligen kommer att lägga någonstans i en garderob, och arkivera det där i minst 15 år innan jag tar fram det och konstaterar att det kan vara bra att ha till något (phu, andas) för att därefter lägga tillbaka det igen och lagra det i, tja vaska vi dra till med...? Trots att halsduken aldrig fick chansen att visa vad den går för runt min frusna hals, så har Frågan överlevt i mitt huvud, och gör sig påmind titt som tätt: Kan något med som består av två avlånga paralella färgpartier kallas randigt? Du skulle bli förvånad över hur länge här typen av gåtor kan överleva i den Frederiksenska hjärnan.

Igår var det Picknick i Göteborgska skärgården som gällde. Jag har alltid levt i föreställningen att bilkörning går ut på att ta sig från punkt A till punkt B på kortast möjliga tid utan att dö eller döda någon annan eller begå alltför grova brott på vägen.
Märkligt nog verkade i stort sett alla andra på vägen mellan Jönköping och Göteborg köra nån slags annan, lite mer avancerad version, där man tydligen kan få extra poäng för att irritera så många som möjligt på vägen.
De flesta verkade till exempel tycka att det räckte gott med att köra i sextio. Många ville även växla lite mellan olika hastigheter, smart drag om man är ute och fiskar efter hat ifrån sina medtrafikanter.
Den som lyckades få ihop flest irritationspoäng var en kvinna på någonstans mellan 90 och döden i en blå skoda, som gjorde Det Oförlåtliga. Hon blockerade omkörningsfilen genom att ligga och fisa i 100.
Hade jag inte hade hyst väldig empati för alla gamla människor, så hade hon lätt fått både tuten och fingret.

Mia är annars en förebild i trafiken. Bland annat så är hon bergsäker på att skylten motortrafikled betyder att man får köra hur fort man vill. Ungefär som Autobahn.
Hon är däremot inte helt säker på om man ska köra av motorvägen på vänster eller höger sida.
Hoppas hon håller sig ifrån de bulgariska vägarna.

Höjden av ironi -att vi har reklam för Bamse på vår blogg. Vi som älskar Bamse.

Flyg försiktigt hem Mia!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0