Samboboken

VÄDUREN
21/3-20/4

Familjebekymmer
och en del
konflikter som
egentligen inte
rör dig personligen
ger dig en
irriterande dag.


Jaha. En till. Som om inte varje dag är en irriterande dag nuförtiden.
Det har hörts röster som har haft åsikter om att den här bloggen inte är så väl uppdaterad som den varit förr. Att det börjar bli lite glest mellan inläggen. Jag ska berätta vad det beror på. Det är jätteenkelt.

1) Det är fortfarande bara en person som skriver i den här bloggen. Det märks extra tydligt just nu faktiskt. Skriver inte Fia, skriver ingen.

2) Om ovan nämnda person (som paradoxalt nog är densamma som undertecknad) skulle göra ett inlägg efter en dag på fånglägret som kallar sig hennes arbetsplats, skulle bloggen antagligen inte bara bli totalcensurerad, utan skulle säkerligen även anmälas till diverse otäcka instutitioner och myndigheter.

Men så gör hon det ändå. Hon bloggar efter att ha varit på jobbet. Och med mycket suddande och omformuleringar lyckas hon kanske kanske censurera sig själv så bra att bitterheten bara lyser igenom en smula istället för att spränga hela servern. Heja Fia.

Det har, trots allt, börjat smyga sig in små glädjeämnen i vardagen på sistone. Bland annat har kreativiteten börjat göra sig påmind och diverse renoveringsprojekt har påbörjats i det lilla gula huset. Köket börjar bli klart, jag tror att jag blir riktigt nöjd faktiskt. Den annalkande badrumsförvandlingen är visserligen bara i fosterstadiet, men jag har stooora planer. Här ska byggas och flyttas och kaklas och målas. Och bytas ut. Byta ut är kul! Dyrt, men kul.

Ett annat annalkande projekt som sprider ljus i min annars rätt svarta själ, är min och Melvins (och förhoppningsvis Jonnas) roadtrip till Stockholm i November. Jo, jag sa november. Det är helt sant, jag har faktiskt frångått mina leva-för-dagenprinciper och funderat på vad jag ska göra en hel månad framåt i tiden. Och det är bara för att min bästa vän är involverad. Förstår du hur viktig du är för mig? Jag PLANERAR för din skull.
Jag hoppas på en mysig helg med vin och mat och lite julshopping och kanske hänga i parken. Men framförallt en umgås-helg! Det är lyxigt att få umgås en hel helg!!

Självklart är även Melvin ett glädjeämne i min vardag. Han är ju Det Stora Glädjeämnet. Naturligtvis.
Trots att man kommer hem efter en dag som slagpåse på jobbet, känner sig som en urvriden disktrasa, samlar ihop sig och försöker fortsätta arbetsdagen några timmar till med att vara en glad och rolig mamma åt tvååringen med fyrdubbel portion vilja. Tvååringen som kommer att bli chef när han blir stor. Antagligen redan innan han har fyllt fem.
Trots att tvååringen inte alls vill sova utan vill se på Alfons, gygga biiiil, ha häppe, piila pil, gisha, ja, han kan faktiskt tänka sig att görai princip vad som helst utom att just sova, så är det ändå han som ger mig ALL energi just nu. Är inte det lite märkligt? Han tar precis hur mycket energi som helst. Är precis överallt samtidigt, häromdagen smorde han till exempel in den svarta buddafiguren, som är ungefär lika stor som han själv, med fotkräm, så att han inte var svart på en fläck längre.
Han kräver total uppmärksamhet hela sin vakna tid. Men ändå är det han som GER mig all energi. Jag får inte den ekvationen att gå ihop. Jag vet bara att det är underbart.
 
Har jag satt pressen på dig nu eller? Känner du att det VERKLIGEN var din tur att skriva, men att den där jävla Fia hann före ändå? (Det var ingen jätteprestation att hinna före...)
Bra.

Hade det varit Mias inlägg så hade hon avslutat med Puss och Kram och kärlek till alla och fred på jorden och var rädda om varandra och rädda Östersjötorsken etc. etc.

Jag väljer att säga hejdå. (och puss Mia.)