Fy för Klas!
" Klas Klättermus (och de andra djuren i Hackebackeskogen) (norska Klatremus og de andre dyrene i Hakkebakkeskogen) är en barnbok från 1954 skriven och illustrerad av norrmannen Thorbjørn Egner.
Huvudpersonen Klas är en yster poet och gycklare som bor i Hackebackeskogen. Han är inte mycket till matsamlare, och räknar kallt med att hans vänner skall förse honom med mat om det skulle knipa. Den största faran, som emellertid aldrig blir särskilt stor när det gäller Klas Klättermus, är skogens glupske Mickel Räv. Mårten Skogsmus är Klas flitige och ordentlige granne. Bamsefar är den starke och trygge fadersgestalten. "
Verkar ju inte alls va nån sympatisk person. Och det där med Poet? Kom igen nu din lilla råtta. Sluta flumma och börja försörja dig själv!
Jag tycker han borde tvingas byta namn till typ "Klas den äckliga feta lodisråttan."
Jobb ikväll, och eftersom inte heller jag är en särskilt sympatisk person så passar jag på att blogga lite på arbetstid.
Häromdagen gick jag på IKEA, med bestämda steg mot damrummet. Handväskan hängde på min axel, och jag fick syn på en annan, lite äldre kvinna, som också hade sin handväska på axeln. Det startade en liten tankekedja i mitt lilla upptagna huvud, som gick ungefär såhär:
Kolla, hon har också sin handväska på axeln. Varför har alla kvinnor det, är det ett invant beteende? Egentligen är det ju inte alls ergonomiskt att belasta bara ena axeln sådär. Hon är rätt gammal förresten, undrar om det fortfarande är okej att ha handväskan på axeln, eller är jag helt fel nu?
Varför är det bara tjejer som har handväska förresten? Vi har väl inte mer prylar än killarna?
Nä, det måste helt enkelt vara så att det är tjejerna som tar ALLT ansvar här i världen. Det är vi som kånkar runt på alla nödvändiga prylar som ofta behövs i nödsituationer. Det tas liksom bara förgivet att kvinnan ska släpa runt på diverse överlevnadskit i form av en handväska, medans männen bara glider. Kommer tomhänta, kan gå och dra med händerna i byxfickorna, behöver inte bry sig. För de vet att det de har tänkt ta med sig, har vi redan haft i handväskan i flera år innan de ens tanken på att det kan komma att behövas. Fy för män!
Sen kissade jag, under tiden tänkte jag över huvudtaget inte alls på handväskor.
Sen kom jag att tänka på väskorna igen. Kanske är det bara så att killar oftast har större kläder, och får plats med vad de nu behöver i sina fickor? Så är det nog.
Där rök alltså ganska många minuter av mitt tankeverksamma liv, till nånting helt meningslöst. Och jag höll på att förvandlas till militant feminist på kuppen också. Usch.
Vi börjar få rätsida på våra syjuntor nu. Igårkväll kollade vi på Hockey och åt scones. Och alla slapp att sticka. TJOHO! Mera sånt!!
Nu kanske jag ska försöka vara en lojal medarbetare och försöka göra nånting nyttigt här.
Puss gumman!
