Samboboken

Och det utlovade blogginlägget såg man ju inte röken av innan hon for. Otippat. Så nu är det jag som regerar på den här bloggen. STOOOR skillnad mot t.ex igår, eller hur? Jag äger, det är det enda positiva med att Mia är så jävla upptagen.

Mia har alltså packat ner sin nalle och mamma Ingrid och åkt till det beryktade Sunny Beach. Hon fick en hel harang av förmaningar av mig innan hon åkte till landet-där-alla-med-lite-pondus-gör-lite-som-de-vill.
Ni som känner Mia vet ju hur muckig hon kan vara. Stor risk för stryk där. Hoppas mamma Ingrid har pumpat bicepsen så hon kan försvara sin uppstudsiga dotter.

Själv var jag där i Juli. Såg inte skuggan av argsinta vakter eller elaka poliser. Vad jag däremot såg ganska mycket av var sand i munnen, pommestallrikar och leksaksbilar som var lite överallt där de inte skulle va. Bland annat på poolbotten. Där var de ganska ofta. Vad jag hörde mycket av var "Mamma biiiil", "Mamma glass!!" och "Maaaaamma!!!" (när jag provade att ignorera sonens akuta behov att få upp sin leksaksbil från poolbotten för några sekunder för att istället tillfredsställa mitt eget ölbehov först. Dum idé, mamma.)

En annan frekvent förekommande fras var: "Nice dinner for the family!"
(Nä, naturligtvis var det inte Melvin som sa det. Herregud, han är två år!)
Tydligen tycker Bulgarerna att man ska äta precis hela tiden. Man kan inte gå en meter innan de tycker att man ska äta igen. Går man ut från en restaurang blir man direkt påhoppad av en ny inkastare som tycker att man ska prova deras T-bone. Jamenvisst för fan, vi tar en middag till va?
Argumenten för varför man skulle välja just deras restaurang var ungefär lika varierande som de fantasifulla menyerna.
"Nice dinner for the family."
Ville de sticka ut lite så drog de till med "Childrens menu".
Och tro mig, hade de vetat hur det går till när the Family äter middag så hade de agerat utkastare istället för inkastare.

Kanske är det därför folk blir misshandlade titt som tätt i Bulgarien förresten? För att de nappar på erbjudandet och tar med sina tvååringar och käkar på restaurang. Jag kan förstå att de åker på stryk. Melvin hade inte missat chansen att kasta majonäs på första bästa kypare. Klart de blir lite irriterade.
Tur att vi var så rutinerade så vi käkade på hotellet mestadels. Där uppfattades vi antagligen som en väldigt städad och artig familj. Det vimlade det nämligen av tyskar på vårt hotell, och DET är ett otäckt folkslag. Man kunde tro att Melvin hade blivit fostrad på internat i jämförelse med tyskarna. Och då pratar jag om de vuxna tyskarna.

Hoppas alltså att Mia och mamma Ingrid har valt ett tysk-fritt hotell. Eller åtminstonde inte ett tyskägt.

Vidare får vi hålla tummarna för:

¤ Att Mia kan tygla sitt dåliga morgonhumör när hon rumlar hem framåt morgonkvisten. -Blir lätt en blåtira annars.

¤ Att mamma Ingrid delar ut en blåtira i retur om ovan nämnda punkt skulle skita sig.

¤ Att the Family Waldenstedt lyckas uppföra sig bättre på sina middagar än vad the Family Strid/Frederiksen gjorde.

¤ Att de får tag i en frukostbuffé som bjuder på mer tuggmotstånd och mindre socker än vad en pinne sockervadd gör. De gillar det där med socker, bulgarerna.
¤ Kärlek till alla och fred på jorden och sånt. Och fint väder.

Japp. Det håller vi tummarna för.