Skak skak skak i benen.
Ibland är det liksom lite svårt att få pli på ögonen. De är bångstyriga och vill inte riktigt fokusera på samma punkt i mer än några millisekunder, och de vill absolut inte göra det samtidigt. Det är inte så att man inte ser, utan snarare så att hela världen fladdrar en aning.
Sen har vi benen, eller egenligen hela kroppen faktiskt, men det är tydligast i benen. Jag pratar om skaket. Inte ens om man intar viloläge så vill det sluta skaka. Vidare känns det som om någon har sysslat med asbestsanering i mina lungor, samt svetsat i min mun.
Hade det inte varit för den underbara lilla uppfinningen resorb, så hade jag förmodligen kallat mig själv bakfull idag, om jag ens hade haft kraft att öppna munnen och bruka mina stämband. Nu har jag istället bara ovan beskrivna, lindriga symptom. Heja resorb!
Stolt - är jag såklart över världens bästa lille kille, eftersom han har lärt sig att bygga med sina legoklossar!! (Okej, med sina överdimmensionerade jätteklossar) Ögonen lyser som solar på honom när han kommer och visar upp sina krumelurer som han byggt.
Korkad - är jag antagligen också, eftersom jag nu har tillfrågat min andra brudtärna. Skitkorkat, eftersom även hon är råsnygg. Jag kommer vara en grå liten fläck på mitt eget bröllop, eftersom Mia och Jonna ska va tärnor. Var det självdestruktiv vi kom fram till?
Trött - så in i bängen. Och eftersom den vilde sover och mitt andra barn är och tränar så tänker jag ta tillfället i akt, även om jag egentligen var lite sugen på tvspelet just nu.
Tyst protest? Nä. Sjukt mycket övertid på jobbet denna veckan. Plus tvååring. Plus halvtidsplugg. Minus allt vad avlastning heter då det andra barnet jobbar kväll.
=> tid över till att skriva i sambobloggen = 0.
Puss och godnatt.
Ps. Har du sett att vi även har en banner som säger att Gud älskar dig? *nynnar: Glöm inte bort att änglarna finns..*
Aha!!
Har för övrigt haft i åtanke att skriva flera dagar men varit så tokigt förskyld samtidigt som jag vägrar bli sjuk så åtgången på näsdroppar, ipren och treo dessa dagar har varit kanske något ohälsosamt hög. Men nu är det på väg åt rätt håll o möjligheten att andas genom näsborrarna har börjat forma sig som en faktisk möjlighet inom en rimlig framtid och inte bara en suddig fantasi.
Mintnässpray. Kan vara så att mentholnässpray är en av de sämsta uppfinningarna någonsin. Detta visste inte Mia, då hon glad i hågen (ehh, eller ja, snorig i näsan) skulle köpa nässpray. Ordet menthol kändes fräscht och uppfriskande.
Det är det inte.
Hade du inte halsbränna innan, så har du det efter intag av mentholnässpray. Så en överkryssad geting för det.
Nu kan det ju verka som att jag är lite bitter och inåtvänd. O istället för att försöka övertyga om att jag inte är det så väljer jag istället att spinna vidare i samma anda ytterligare några rader då jag känner att jag måste beskriva den bästa av alla mornar, som utspelade sig igår.
07.00 - Klockan ringer
07.09 - Klockan ringer igen
07.18 - Klockjävel, ge dig!
07.27 - Mia bäddar, ögon svullna, näsan svullnare, halsen svullnast. In i duschen. På med kläder. Tömma iprenkartongen. Ajaj, menthol i näsan.
07.57 - Oj, skit, börjar bli sen, måste gå nu om jag ska hinna bussen 08.03.
07.59 - Men... Åhh, jag börjar ju inte halv nio, jag börjar ju halv elva.
Skynda skynda o sova en timme. Precis somnat och kommit in i djupsömn, skööö...
Klockan ringer!!!
Upp, på med kläder, o iväg till bussen. På vägen; skit jag glömde mitt busskort. Minuterna går, hittar det inte, kommer på att jag glömde det hos kompis igår. Fan. Jag köper sms-biljett. Sen sen sen. På väg till bussen igen för att hitta nummer till sms-biljett på automaten i busskuren. Hinner inte. Bussen kommer. Frågar chauffören. Han rycker på axlarna och åker!! Utan mig!! ÅÅHH!!!! Hittar fortfarande inget nummer som enligt automaten ska stå på "informationstavlan". Automaten vägrar allt annat än mynt, så hem igen o hämta pengar. Tillbaka till hållplatsen, köper biljett, morrar åt maskinen som inte ger växel tillbaka utan snor fyra extra kronor.
Dyker in på jobbet en halvtimme för sent.
På j-vligt dåligt humör!!
Kaptenen som lite käckt ska muntra upp mig säger i högtalaren när vi är på väg.
- ... o vill man kan man ju alltid gå att handla något av glada Mia i baren...
Mia kokar.
- Är du gladare nu Mià? Vad är det? Vill du ha en kram?
Fuck the people n all their hugs!!
Haha, så kändes det den morgonen, sen ska ju gudarna veta att om någon älskar kramar så är det ju jag, i alla all 364,5 dagar om året. Inte igår.
O på tal om skolbänken, är inte så jätte upphetsad över att vara tillbaka i plugget igen. C-uppsats. Suck. Är bara så ruggigt inget sugen. Usch. Blä. Spott. Fräs.
Men är ändå glad över att Fia verkar vara nöjd över att hamna i bänken igen, trots sällskapet, haha, (bortsett från de vettiga två då).
Projektledning. Spännande. Ja.
Nu till det viktiga; Hur många ränder krävs det för att det ska få kallas randigt? Hmm, jag har liksom vridigt fram o tillbaka, tänkt många färger, diagonalt, bredden, längden, mörkt, ljust, nyanser. Svårt. Mycket svårt. Vi suger på det en stund till. Om inte annat kanske vi kan vara glada att du går den utbildning du gör, vilket gör att du förhoppningsvis kommer i kontakt med människor som är villiga att ta upp detta till diskussion förutsatt att de tror att det gör dem viktiga och för dem närmare till Svenska akademin. Undrar om dom tror det.
Orättvist och rättelse om jag får be!!!
Jag hade ingen som helst åsikt om motortrafikled innan du berättade för mig att det var som tyska autobahn.
Allt Fia säger är sant.
Sen frågar du om man svänger av vänster eller höger från motorvägen.
Frågor förvirrar.
Nä, nu är jag trött.
Lite sent, men trots bamsereklam, måste jag säga att jag håller med mor min, Baloo vinner. Jag är inte ironisk heller. Ändå lite kul som Fia, tänk att leva sitt liv med att så fort man ska ha en vanlig konversation eller faktiskt ska säga något snällt till någon så måste man påpeka att det inte är ironi. Hehe, backars Bia med Bef.
Fortfarande trött.
Natt Natt
Mia
