Skak skak skak i benen.
Ibland är det liksom lite svårt att få pli på ögonen. De är bångstyriga och vill inte riktigt fokusera på samma punkt i mer än några millisekunder, och de vill absolut inte göra det samtidigt. Det är inte så att man inte ser, utan snarare så att hela världen fladdrar en aning.
Sen har vi benen, eller egenligen hela kroppen faktiskt, men det är tydligast i benen. Jag pratar om skaket. Inte ens om man intar viloläge så vill det sluta skaka. Vidare känns det som om någon har sysslat med asbestsanering i mina lungor, samt svetsat i min mun.
Hade det inte varit för den underbara lilla uppfinningen resorb, så hade jag förmodligen kallat mig själv bakfull idag, om jag ens hade haft kraft att öppna munnen och bruka mina stämband. Nu har jag istället bara ovan beskrivna, lindriga symptom. Heja resorb!
Stolt - är jag såklart över världens bästa lille kille, eftersom han har lärt sig att bygga med sina legoklossar!! (Okej, med sina överdimmensionerade jätteklossar) Ögonen lyser som solar på honom när han kommer och visar upp sina krumelurer som han byggt.
Korkad - är jag antagligen också, eftersom jag nu har tillfrågat min andra brudtärna. Skitkorkat, eftersom även hon är råsnygg. Jag kommer vara en grå liten fläck på mitt eget bröllop, eftersom Mia och Jonna ska va tärnor. Var det självdestruktiv vi kom fram till?
Trött - så in i bängen. Och eftersom den vilde sover och mitt andra barn är och tränar så tänker jag ta tillfället i akt, även om jag egentligen var lite sugen på tvspelet just nu.
Tyst protest? Nä. Sjukt mycket övertid på jobbet denna veckan. Plus tvååring. Plus halvtidsplugg. Minus allt vad avlastning heter då det andra barnet jobbar kväll.
=> tid över till att skriva i sambobloggen = 0.
Puss och godnatt.
Ps. Har du sett att vi även har en banner som säger att Gud älskar dig? *nynnar: Glöm inte bort att änglarna finns..*
