Lite dåligt...

... att det i stort sett bara är en person som skriver i den här bloggen, trots att det är en SAMBOBOK.

/Fia

Sambos igen...

... eller snarare grannar, var vi i helgen, jag och Mia. Det hela ägde rum i stugansominteärsåjättelättatthittatill, samt i ovan nämnda stugas gästhus. Som förövrigt kallas för nåt så fånigt som Katthotellet. 
Det pratades, dracks, fiskades, sjöngs, spelades Texas, grillades, kissades på utedass, letades hund och vallades barn i dagarna tre. (okej, kanske inte riktigt tre)
Vi hade en väldigt innehållsrik och lärdomsfull helg. Bland annat har vi lärt oss att man inte ska svänga av mot Måsebo för att komma till Stugan. Vi har också lärt oss att man ska svänga av mot Rosendala för att komma till Stugan.

Fler saker vi har lärt oss under helgen:

~ Aborrar har också kräftskiva.
~ Kanotister är opålitliga, de smyger omkring i vikar
~ Engångsgrillar är crap.
~ Helt vanliga klotgrillar är också crap.
~ Man ska ha vatten tillgängligt när man grillar, särskilt om man inte vill ha svart mat.
~ Man ska även ha någon form av belysning när man grillar.
~ Man ska låta nån annan ta ansvar för grillandet än Fia
~ Dyr restaurang är INTE lika med god mat och bra service.

Mia har även ingående förklarat för oss vad en Morfar är. (citat från Mia: "Min Morfar, alltså min mammas pappa...") Tack för att du delar med dig av den enorma kunskap du besitter Mia, nu kan vi ju ställa upp i Jeopardy.

Nu börjar den berömda telefonstatistiken att dala och Mia återgår sakta men säkert till sitt gamla vanliga, ickesvarande jag. Ett tag var jag riktigt imponerad över hennes formtopp, hon besvarade faktiskt fler samtal än vad hon lät bli att besvara. Men nu börjar jag känna igen henne igen. Hon kommer tydligen inte att kunna lura statistiken, trots att det bara rör sig om mätningar över en månads tid. 

Så här ligger det till för Mia med telefonsvarandet:

totalt antal samtal: 13


obesvarade samtal: 8

Över och ut. /Fia


Snabb recap..

Oki, nu är det i o för dej Fia som sitter på den ursprungliga samboboken för tillfället som än så länge flitigt har citerats, bra gjort Fia, vill bara redan nu påstå att det är inte mitt fel att vi blev vräkta efter nio dar... Jag, jaja lite rosig om kinderna, gick med en hel korg med godis till våra "kära" värdar samma kväll vars morgon jag var mitt charmigaste jag..
Att vi blev vräkta hade mer att göra med att vi inte tänkte på att använda hissen. O att vi duschade. Varje dag. Båda två!!! Överlämnar detaljfakta i det ärendet till Fia att plocka från den blå boken.

Nu till det viktiga:
GUMMIBOLL!!!! U gadda love the finish Emenem!! I love I love I love!! Som den bästa mamma jag har hade hon ju spelat in allsången så Mia fick se. Inte nog med att han var fantastisk, jag hör Fias tonfall när hon påpekar att hon inte riktigt tycker det.. hehe, ska skänka en sång till dig med man på ditt bröllop.. !!!
Så jävla bra!! Dege dege dege dege dege dege dege dege!!
Jag har inte legat med honom.

Har även en hel del att skriva om Bamse (älska älska), Krösus, min fantastiska statestik, att jag dessutom ringer upp (lite tomt på telefonsvararen dock), att när man ringer upp o irriterar så är det bara riktigt bra kompisar som ringer upp och ber om ursäkt för att man ringde upp för en stund sen. Jag är en bra kompis.
Mer om detta följer...
Ville bara skicka lite kärlek.
Nu tillbaka till mor. Som hälsar. Hej hej Ingrid!

Till övriga: Visste ni att det är den som ringer upp som bestämmer hur långt samtalet ska vara?
Fia säger det. Allt Fia säger är sant.

Puss Mia

Alltså det här med statistik...

Jaha. Då har Mia fått för sig att hon ska bygga en egen telefonstatistik som är till hennes fördel. Hon ska nämligen räkna alla gångerna hon ringer till mig. Det är en så försvinnande liten mängd samtal så den skulle egentligen inte ens synas i statistiken, men nu står jag här med hopp i hjärtat om att tävlingsgalna Mia ska börja ringa som en jude till mig bara för att bevisa sig.
Hon har redan hunnit med hela tre samtal till mig under lunchen idag.
Så här lät det:

*riiing*

(F): Hej.
(M): Men hej gumman (fjäsk fjäsk, som om hon skulle få upp statistiken för det.) Hur mår du??
(F): Vad vill du? Jag käkar lunch.
(M): Höhö.. (Mia lyckas inte riktigt dölja hur nöjd hon är över att ha prickat in lunchen) ..Jag tänkte bara höra om du har några pokermarker. Jag har glömt mina.
(F): Ja, det är lugnt, jag tar med marker till stugan.

max en minut senare.

*riiiing*

(F): Ja?
(M): *Överdrivet glatt* HEEEJ!!
(F): Vad är det?
(M): Du, Fia, förlåt för det där med laddaren alltså. Det var verkligen inte alls meningen att den skulle hamna i nån annans väska.
(F): *Suck* Var det bara det du ville? (Hon måste skämta med mig?! För det första så hatar jag när folk ringer mobilen när jag är på jobbet. Jag har faktiskt ett jobbnummer. För det andra: Säger telefonsvararen att jag är på lunch så LÅT MIG FÖR GUDS SKULL FÅ KÄKA IFRED!)
Jag kan riktigt känna genom luren hur nöjd Mia är nu.
(M): Ja...
(F): Ring jättegärna och be om ursäkt för något samtidigt som du gör mig irriterad över något nytt. Bra tänkt.

Några sekunder senare:

*riiiing*

(F): *suck*. MMmm.
(M): Är maten god eller?
(F): Nä, det här är fan inte gott nånstans. Det är ingen lök på, det smakar ingenting. Och så är den allde... Vad vill du förresten?
(M): Ville bara höra om det var gott. Och så ska jag hälsa från mamma.
(F): Hej hej Ingrid.

Bra jobbat med ringandet Mia. Surt för dig att statistiken inte blir snyggare för att man försöker va trevlig i telefonen.

Ja, nä, jag vet. Jag ska inte gnälla. Det är oerhört roligt när Mia ringer. Tack snälla generösa Mia för att du delar med dig av några minuter av ditt liv. (När du ändå sitter i en bil och inte kan ha dem till något annat). Och tack för att du valde ett så fint tillfälle som min lunchrast. Du satt ju ändå inte i den där bilen i (läs: i runda slängar) 4 timmar. Du kunde ju inte lagt de där minuterna någon annanstans än på min lunchrast. 
Men tack ska du ha.
Hur grinig jag än låter, så finns det trots allt ingen jag hellre pratar med än Mia. Även om hon bara ska prata om meningslösa grejer som laddare, marker och hur min pizza smakar.
Faktum är att jag tror jag ska slå henne en signal nu på en gång.

Oj shit, hon svarade. Och påpekade genast att det nu står 4-1 i hennes statistik. 
 

M.A Numminen

Kvällens allsång på Skansen har lyckats dra till sig ett sådant stjärnskott som M A Numminen. 
Du vet, han som har gjort "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig."
Om du inte hade suttit på ett tåg på väg hit nu, utan sett avsnittet, så hade du fattat vad jag menar när jag undrar:
Hur FAN har han lyckats slå igenom? Alltså seriöst, vem har karln knullat med? (Förlåt mamma, vilket språk jag använder.)

/Fia


Hejje, de e Mia. Kaninte prata nu. Säg nåt efter pipet, så ringer jag. Eller så ringer du. Å så hörs vi. Hej hej hej.

Jag pratar JÄTTEOFTA med Mia. Hon är min bästa vän, och följdaktligen den jag allra helst pratar med. Oftast. Det lite trista i den här historien är att jag sammanlagt har haft minst lika mycket samtalstid med den interaktiva digital-Mia, (som bara kan säga frasen som rubriken skvallrar om) som jag har haft med den alldeles riktiga kött-Mia. Och jag föredrar kött-Mia, det är inte där skon klämmer, det är bara det att man tar vad man har. Mia är den absolut mest upptagna människa jag vet. Hon är mer upptagen än vad dasset är på krogen klockan halv ett en lördagnatt.

För skojs skull ska jag föra statistik på hur stor andel av mina samtal Mia besvarar på en månad.
Vi kan börja idag, eftersom jag ringde för att kolla EXAKT vad det är hon säger på mobilsvaret nu igen. Alltså ser statistiken ut såhär hittills:

1 Samtal totalt.
1 obesvarat.

Nu kan man ju kanske tro att man tar illa vid sig när ens bästa vän aldrig vill svara när man ringer? Nej, det gör jag inte.

Det sköna med Mia är att hon är så übersocial, att oavsett vem som ringer eller vid vilken tidpunkt, så låter det alltid som om hon faktiskt tycker att det är helt fantastiskt kul att prata med just den människan just då (om hon nu skulle få för sig att svara alltså). Mia pratar om allt och med alla, hela tiden. I krogkön kan Mia prata med någon hon aldrig sett innan, som om det vore hennes bästa polare. Och hon är rolig. Hela tiden.
Jag och Mia är varandras raka motsatser skulle man kunna säga. Mia är oerhört mån om att alla hon träffar ska tycka om henne. Och hon lyckas. Man blir kär i Mia, om och om igen. Det GÅR inte ha tråkigt i hennes sällskap.
Jag själv å andra sidan, bryr mig inte särskilt mycket om vad folk tycker om mig. Och jag misstänker att jag också lyckas.
Tillsammans är vi ett riktigt radarpar: Mia raggar upp folk som jag kan va dryg emot. Bra där.

Det här låter ju helt fantastiskt när jag korrekturläser. Mia framställs som värsta roliga shit-chataren, och jag verkar typ lika trevlig som Krösus Sork med magsår.

Det är förövrigt helt sjukt, men ganska imponerande, att karaktärerna i Bamse är så ingående beskrivna på en av våra största uppslagsverkssiter: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_figurer_i_Bamse#Kr.C3.B6sus_Sork
Om någon inte hade gissat det än så hatar jag Bamse. Så, nu var det sagt också. Sätt igång och hata mig ännu mera.
Mia å andra sidan älskar Bamse. Så ni kan ju gilla henne istället.
Puss Mia!
/Fia


Bra färgval Mia!

Bra gjort!

Samboboken Kap 3. Arbetsschema för hushållsarbetet.

Måndag:  Mia diskar
Tisdag:  Mia dammsuger
Onsdag:  Mia tvättar
Torsdag:  Mia diskar igen
Fredag:  Mia städar
Lördag:  Mia vattnar blommorna
Söndag:  Fia vilar

Samboboken kap 2. [9/10 2000], Mia gör bort sig


I morse kände jag på mig att MIa skulle försova sig, så jag ringde henne första gången vid niotiden för att väcka henne. Dumma, dumma Mia har telefonen på diskret när hon sover, så hon vaknar inte när man ringer.
Jag stod på mig och ringde ca 10 gånger. Men Mia vaknar inte.
Vid tiotiden gav jag upp, Mia är jävligt svårväckt.
Vi tolvtiden kommer jag däremot på att Mia ska börja jobba klockan ett.
Ringer tio gånger till, helt jävla lönlöst.
Då kläcker Pölsen den underbara idén att jag kan ringa värden och be honom gå och knacka på vår dörr.
Gör så, och han går upp och bankar på dörren.
Mia är en jävla drake på mornarna, hon blir helt vansinnig när man väcker henne.
Hon trodde det var jag som stod och bankade på dörren och flippar totalt o börjar gorma och svära.
Fraser som ploppar ur Mias mun är:
"Va fan är det?"
"Jaaa! Lugna ner dig då för helvete!"
"Stick härifrån för fan!"
etc. etc.
Allt detta skriker MIa för full hals till värden i huset, som vi bott i 2 dagar i. BRA MIA!
Gissa vem som får leta ny lägenhet om vi blir vräkta?
/Fia

Jag hittade de andra bilderna, du e ju kass på o leta.

Hur många krävs det för att tända en grill på Gotland för att grilla kotte, kottar blir grå efter en stund i elden.
Hur många krävs det för att tända en grill på Gotland för att grilla kotte, kottar blir grå efter en stund i elden.



Finns det hjärterum är det fan trångt ändå.
Finns det hjärterum är det fan trångt ändå
Ohh, jävlar, där gick en elefant!! (fia i visby under fika, typiskt fiablåsning, hmm, fast det är ändå väldigt likt en elefantbak...)
Ohh, jävlar, där gick en elefant!! (fia i visby under fika, typiskt fiablåsning, hmm, fast det är ändå väldigt likt en elefantbak...)

Knuten... olösbar!!(O då är Fia ändå typ ingenjör, hmm, stavas det så, ehh, Mia är inte ingenjör..)
Knuten... olösbar!!(O då är Fia ändå typ ingenjör, hmm, stavas det så, ehh, Mia är inte ingenjör..)

Alla hål ska utforskars.. hehe
Alla hål ska utforskas.. hehe


Jaha..?

image7

O här är vi, vetente vareandra bildenna to väge..
Min textfärg är mörksvart.

Mia

Premiär; möt Fia, den bästa av alla trevliga vänner!

Mia tittar på telefonen o möts av 15 missade samtal och 15 nya meddelande på telefonsvararen inom 3 minuter;

- Jag röker, jag vill ha sällskap. Klick.
- Du svarar fan aldrig. Klick.
- Jävla Bitch. Klick.
- Nähä. Klick.
- Åååååhhhh!! Klick.
- PPPIIIIIIIIIIIIP. Klick.
- Hörde du vilket långt pip, jag kan nog längre, jag provar igen. Klick
- PPIIIIIIIIIIIIII host host. Fan, igen. Klick.
- PPPIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIPP. Klick.
- Jaha. Klick.
- Suck. Klick.
- Tänker fortsätta ringa tills du svarar. Klick.
- Omeh. Klick.
- Nu skiter jag i dig. Klick.
- Nu har jag rökt färdigt. Klick.

Hehe, bara för att beskriva vårt kompisförhållande. Jag heter Mia förresten. Min bästa vän heter Fia.

Samboboken kap 1. [7/10 ett helt annat år]: Flyttar in.



Det hela började med att Fia blev vräkt, och Mia ville bygga om sitt jävla liv. Lösningen var enkel: Vi flyttar ihop! Vi bor i en LITEN  etta i Huskvarna, på en vindsvåning, med en jättestor hall som inte är våran, och ett kök som inte är en kokvrå utan ett pentry (säger Peter), och dusch i källaren. Vi får inte måla om för det är nytapetserat (för 20 år sedan med snorgrön säckväv).
Men det är mysigt ändå.
"Ni får inte ta bort bokhyllan, och inte sängen heller, för den väger 600, helst inte röra Kurt Olsson-lamporna, och inte säga nåt efter elva o inte ha soffan nära elementet, tvätta efter tio, och måste ni duscha VARJE dag?? Båda två? Fast ni gör ju precis som ni vill" säger värden, som förövrigt är ganska trevlig.
Det verkar som det kan bli riktigt mysigt här, fast Mia tycker att bokhyllan är förjävligt inredd.
Jag tycker den är hemtrevlig.


Förresten

Så la du inte alls ner min mobilladdare i min väska, MIFFO!!

Det var en gång för länge sedan...

...på den tiden då fåglarna fortfarande kunde vissla "helan går" och Jag och Mia fortfarande bodde under samma tak. Det var på den tiden Samboboken föddes. Eller "Grejer vi inte borde gjort", vilket egentligen är den korrekta titeln på den lilla blå anteckningsbok som flitigt användes för att plita ner allt som hände i vårt liv. (Ja, det var två personer, ett liv). Det är nu ganska länge sedan, och livet har förändrats en del sedan dess. Bland annat bor vi inte längre under samma tak. Eller i samma stad.
Under mitt tak bor numera, förutom jag själv, en Sambo (inte Mia), en Son och en Boris. Under Mias tak varierar de boende lite. Inte enbart pga att hon bor i ett hyreshus, utan även pga att det är många olika mer eller mindre kända människor som anser sig få bo i Mias lägenhet. Mia bor i den stora staden, och jag bor i den lilla hålan. 
De senaste fyra dagarna har vi dock återupplevt sambolivet igen, i ett tält på den sunkigaste campingen i Visby. Det är rätt bra med sunkiga campingar, då känner man sig faktiskt rätt fräsch i sitt lilla tält. 

Men det är inte pga av vårt tillfälligt återuppståndna samboliv som samboboken bör återupprättas i bloggform, utan helt enkelt för att våra liv fortfarande korsar varandra flitigt både här och där, trots det stora avståndet mellan vår tak.
Exakt var korsningarna äger rum tänker jag inte redogöra för här och nu, det kommer säkert att framkomma såsmåningom. Hursomhelst kommer det, som sig bör i en sambobok, att finnas två författare till den här bloggen. Jag, Fia, skriver med svart text. Vilken färg Mia tänker använda på sin text återstår att se när hon behagar göra sitt första inlägg.
Puss på´re Mia!

RSS 2.0