Det var en gång för länge sedan...
...på den tiden då fåglarna fortfarande kunde vissla "helan går" och Jag och Mia fortfarande bodde under samma tak. Det var på den tiden Samboboken föddes. Eller "Grejer vi inte borde gjort", vilket egentligen är den korrekta titeln på den lilla blå anteckningsbok som flitigt användes för att plita ner allt som hände i vårt liv. (Ja, det var två personer, ett liv). Det är nu ganska länge sedan, och livet har förändrats en del sedan dess. Bland annat bor vi inte längre under samma tak. Eller i samma stad.
Under mitt tak bor numera, förutom jag själv, en Sambo (inte Mia), en Son och en Boris. Under Mias tak varierar de boende lite. Inte enbart pga att hon bor i ett hyreshus, utan även pga att det är många olika mer eller mindre kända människor som anser sig få bo i Mias lägenhet. Mia bor i den stora staden, och jag bor i den lilla hålan.
De senaste fyra dagarna har vi dock återupplevt sambolivet igen, i ett tält på den sunkigaste campingen i Visby. Det är rätt bra med sunkiga campingar, då känner man sig faktiskt rätt fräsch i sitt lilla tält.
Men det är inte pga av vårt tillfälligt återuppståndna samboliv som samboboken bör återupprättas i bloggform, utan helt enkelt för att våra liv fortfarande korsar varandra flitigt både här och där, trots det stora avståndet mellan vår tak.
Exakt var korsningarna äger rum tänker jag inte redogöra för här och nu, det kommer säkert att framkomma såsmåningom. Hursomhelst kommer det, som sig bör i en sambobok, att finnas två författare till den här bloggen. Jag, Fia, skriver med svart text. Vilken färg Mia tänker använda på sin text återstår att se när hon behagar göra sitt första inlägg.
Puss på´re Mia!
Under mitt tak bor numera, förutom jag själv, en Sambo (inte Mia), en Son och en Boris. Under Mias tak varierar de boende lite. Inte enbart pga att hon bor i ett hyreshus, utan även pga att det är många olika mer eller mindre kända människor som anser sig få bo i Mias lägenhet. Mia bor i den stora staden, och jag bor i den lilla hålan.
De senaste fyra dagarna har vi dock återupplevt sambolivet igen, i ett tält på den sunkigaste campingen i Visby. Det är rätt bra med sunkiga campingar, då känner man sig faktiskt rätt fräsch i sitt lilla tält.
Men det är inte pga av vårt tillfälligt återuppståndna samboliv som samboboken bör återupprättas i bloggform, utan helt enkelt för att våra liv fortfarande korsar varandra flitigt både här och där, trots det stora avståndet mellan vår tak.
Exakt var korsningarna äger rum tänker jag inte redogöra för här och nu, det kommer säkert att framkomma såsmåningom. Hursomhelst kommer det, som sig bör i en sambobok, att finnas två författare till den här bloggen. Jag, Fia, skriver med svart text. Vilken färg Mia tänker använda på sin text återstår att se när hon behagar göra sitt första inlägg.
Puss på´re Mia!
Kommentarer
Trackback
