Hatkärlek

"Can´t live with them, can´t live without them"
är ett vanligt uttryck. Jag har nog aldrig riktigt förstått det. Dom jag inte kan leva med brukar jag inte har några problem att klara mig utan. Har dock funnit mig i en situation nu då jag börjar få en insikt i vad det här talesättet innebär.
Tycker det är så konstigt att man kan dras till en person som man vet att man inte kan och inte vill leva med, eller ens spendera längre stunder med. Men ändå finns det något. Något som inte går o bortse ifrån. En dragningskraft eller nåt. Njaää, fan, konstigt.
Eller så kanske det alltid har funnits bara det att man inte va så kinkig innan utan tyckte att det var fullt okej att det inte skulle hålla hela livet, man liksom bara njöt av nuet. Fast då fungerade ju o andra sidan nuet o man mådde bra av det. Om man går och irriterar sig även i nuet så kan det ju inte vara helt bra nu heller, ändå dras jag dit.
Så jävla konstigt.

Blev inte så klatchigt inlägg med vassa kommentarer utan kände mest att några tankar behövde sippra ut.

Dumma Fia, inte kommit igång med pluggeriet sen du ringde, jag som faktiskt precis hade kommit igång. Nu ska jag komma igång.

Ibland saknar jag o ha dig i min vardag Fia. Att filosofera med. Någon klok. Som inte väntar sig att jag ska sitta på alla svar.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0